Robotar som militära vapen

Det som kallas missil i folkmun är robotvapen som aldrig borde ha uppfunnits. Om Wehrner von Braun hade börjat utveckla byråer till hallen eller robotgräsklippare under andra världskriget istället för markrobotar kanske världen hade sett annorlunda ut idag. I slutet av andra världskriget tog både Sovjet och USA tyska forskare som fångar. De tog materiel från dem som de använde som underlag i sin egen forskning för att vidareutveckla robotvapen. Missilerna är självgående flygande projektiler som har styrningsförmåga. De styrs antingen manuellt eller automatiskt. Vissa robotvapen är målsökande och söker självständigt efter mål som den ser via en kamera. Andra styr mot ett förutbestämt mål. En missil kan med hjälp av raketdrift träffa mål som befinner sig 10000 kilometer bort. Dess hastighet är 20 000 kilometer i timmen. 2013 föreslog FN i en rapport att vapen som själva letar upp sina mål måste begränsas.